Fjarilen I Peace

Livet är en soppa av ord, meningar och tankar. Hur ska vi någonsin kunna göra någonting bra utav det?

Fick frågan igår av Miriam:

- So Moa, what are you going to do after this?
- After this, I don´t know to be honest?
- Going back to school? What do you wanna study?
- Well, I wanna be a writer but not really seeing that happening so I need to find another thing. But don´t know yet.

Konstigt hur ställd vi kan bli ibland på frågor människor ställer av ren nyfikenhet. Men jag har faktisk inte sovit helt detta år i dessa tankar, har funderat en del. Jag skulle vilja jobba och hjälpa människor, kanske inom den psykiska delen. Det är någonting som lockar med att kunna hjälpa andra med deras problem. Men för att kunna hjälpa dem helt måste jag vara känna mig mer glad och lycklig med mig själv. Den lilla biten och sedan den stora biten med att plugga! Jisses, vet att det är många år för många av de där arbetena.

http://www.arbetare.com/images/bilder/orginal/ap%20tankar.jpg

Livet är bra annars. Var ut igår i Madrid och träffade en del trevliga människor. Alltid förundrats hur lätt det är att träffa nya att prata med här. Igår pratade jag med Irländaren (måste lära mig hans namn), Leo, en tjej från Argentina, en kille från Colombia?, och sedan en del spanska människor. Och hade varit och tage lite fika med en jätte trevlig spanska innan. Åkte mot Madrid vid 18:30 igår och kom hem 2 på natten.


http://www.coolest-gadgets.com/wp-content/uploads/talking-beer-glass.jpg

Men hade en trevlig dag och hade vare och simmat innan. Så jag klagade absolut inte!=) E inte alla som får leva ett så underbart liv som mig? Där ljög jag iofs, mitt liv är väl inte underbart men jag har det nog mycket bättre än många andra ute i världen.

Är bjuden på fest ikväll men frågan är om jag orkar, ärligt talat så slut redan! Men ska dit någon timme iaf och få prata av mig lite. Alltid nice med att åka till Madrid!=) Och Leo är gullig så!=)

Fick veta häromdagen att Barcelona blir av! Så jäkla grymt och jag längtas hästvägar!


http://www.blueberrysprak.nu/studieorter/Spanska/barcelona/BarcelonaStrand.jpg

Tror att nästa gång jag drar som au-pair ska jag bara vara 5-6 månader, man hinner bli rätt less att stanna 10. Funderar bara vart jag vill sedan, tror USA. Dock skulle jag vilja bo i Californien där jag kan ha möjligheten att snacka Spanska om jag vill. =) Men vill oxå göra en backpacking... fast de e ju bara några månader iaf.=)

Nya Zeeland!?!
 
http://www.journeyetc.com/wp-content/uploads/2008/05/new-zeeland-sight.jpg

California, San Fransisco?!?

http://www.freefoto.com/images/1215/01/1215_01_9---The-Golden-Gate-Bridge--San-Francisco--California_web.jpg


What to do, What to do?


Love You and Peace Out!

"What would you say if I asked of you
- out of loneliness, out of loneliness
What would you say if I asked of you
- out of loneliness, out of loneliness
Could I be with you
Can I be with you

It's warm inside the night club
Your face is lit up by a disco light
I don't want to go home alone, not tonight
I have a picture of a man who used to sit in that chair
I will go anywhere
Just as long as I'm with someone
You will do, just take me home for tea

If I told you my stories and sang you my songs
Would you laugh at me
Would you pity me
What would you say if I asked of you
Not out of accident, out of loneliness
Would you shelter me
Will you shelter me

 http://images.google.se/imgres?imgurl=http://www.etravelphotos.com/paraguay/photos/2003la-1001-016d-w.jpg&imgrefurl=http://www.etravelphotos.com/photo.php%3Fpid%3D1736&usg=__4TQP4cDA8gTqHX_5ayulwa0U9g8=&h=360&w=480&sz=39&hl=sv&start=4&tbnid=UShupHYOLdVlVM:&tbnh=97&tbnw=129&prev=/images%3Fq%3Dlemon%2Btree%26gbv%3D2%26hl%3Dsv

"If I had one wish I wish it would be sitting under a lemon tree.
I would just sitt and relax and forget all about tomorrow..."

Att dagarna passerar oss det är en självklarhet, men måste de gå så fort? Ibland känns det som om jag inte hinner med att andas. Hinner knappt med att tänka och då är det illa...

Livet i Spanien är bra men humöret pendlar upp och ner, ner och upp. Ibland vet jag inte om jag valde rätt och ibland är jag tvärsäker. Är jag ensam om att känna så eller finns det fler som fungerar på samma sätt? Är det meningen att vi ska gå och vela på om våra val var de rätta? Kanske borde vi istället möta våra demoner och tala om för dem att vi inte kan välja fel? Att alla våra val är gjorda och att det inte finns någonstans att vända... jag vet inte vad som är ut och in...

Att leva i en värld där inget är som det en gång varit och där vi hela tiden utsätts för olika former av prövningar är svårt.

Men kom ihåg, jag tror på er och ni får gärna tro på mig.

Att sova är en såndär bra sak vi behöver göra för att ladda batterierna så därför ska lilla jag krypa ner under täcket och låta John Blund ta mig med på en resa in i drömmarnas värld. Det är en underbar värld där allting är i Hippi färger och ingen säger någonsin ett ont ord...

Älska livet och lev dagen....

Söta Drömmar!

Att våga ta ett steg då det finns en risk för misslyckande är svårt. Att våga ta ett steg och räkna med att ingen förstår kan vara svårare. Att våga följa sina egna drömmar kallas mod.
    Jag är mod för jag vågar gå min egen väg och jag vågar stå upp för den jag är. Jag skäms inte längre och är inte rädd för sanningen så här kommer den:

Jag har valt att försöka skriva en bok. So far är den på ca 22 sidor och jag är stolt över mig själv som vågar försöka. Sedan i början av februari ska jag börja med en skrivkurs över internet. Känns spännande eftersom jag inte riktigt vet hur den kommer att fungera.=)

Gustav Svensson i filmen Svensson Svensson.

Hejsan mina underbara fjärilar.

Att vara utan internet ett par dagar har varit bra för mig. Har insett att det kan vara bra med begränsad tid och viktigt att inte ha det som ett beroende. Att inte kolla mailen på 3-4 dagar var hemskt. Men det fick mig att göra annat och det kändes bra.=)

Livet är bra och jag har börjat träna mer. Livet är alltid vad man gör det till och jag känner att de kommer gå min väg nu. Ledig idag, sen Torsdag - Tisdag så ska bli skönt att göra lite sånt jag vill. Idag ska jag förhoppningsvis träffa min underbara kompis Marre i Madrid. Vi har nog inte setts sen förra sommaren helt ärligt, sjukt vad tiden går fort. Men det ska bli så kul att se dig igen gumman!=)

Att leva med barn kan vara intressant, du vet aldrig vad som uppskattas eller vad som kommer att ratas. Men du vet att du kan hjälpa dem med mycket och att du kommer älska dem och känna trötthet då det inte lyssnar. Men av någon annledning känns allt värt det. Är det konstigt?

Jag fick mail ifrån min första värdfamilj och fick adresser till deras två barn så nu ska jag skriva brev till dem.=) Höra hur alla mina goingar har för sig. Ibland saknar jag dem så mkt. Mkt enklare att tala med människor som förstår dig 100% (turligt nog för mig kan mamman i min familj bra engelska).

Tror jag ska ut med Sheryl någon dag, hon och jag ska gå ut en sväng. Vore kul att sova där och slippa ta metron hem vid halv 1 tiden. =)

Ska leta något annat att skriva om!

Puss så länge!

Ibland känns det som ärlighet skrämmer, kanske finns det något som heter "för ärlig"? Att vi ibland inte ska berätta vad som tynger oss, gör oss glada eller om vi nu råkar ha fallit för någon som inte är lika fallen tillbaka. Jag undrar bara var gränsen går...? Vet någon?

Dido - White flag. 

 "But if I didn´t say it and I would still have feelt it, no whats the sence in that..."

Ja vad är egentligen för meningen med att inte berätta vart vi står och om vi nu råkar tycka om någon. Är det en av de där hemlisarna vi ska behålla för oss själva och sitta och viska med de närmaste tjejkompisarna? Eller har vi inte kommit förbi det stadiumet? Hur vet man då man ska vara ärlig eller ej? Brutalt ärlig har jag sedan längesedan slutat med, det finns nog med såna människor ändå. Men hur ska jag veta då jag är för ärlig?

Är det för ärligt om man har hemsk mens värk och säger till pojkvännen/han man dejtar/kompisar.. att man inte kan ikväll just pga hemsk mensvärk? Jag har fått höra att det ska finnas ett liten tabu kring mensen, använd inte den i en ny relation eller med en kille du inte umgåtts med så länge. Hehe, jag har dock gjort det ett par gånger. Varför? Därför jag skämms inte att jag är tjej, och en av nackdelarna vi har i våra liv är just mensen. Jag väljer hellre att säga sanningen än å ljuga. Är det fel?

Bara några frågor som slog mig idag. Vet inte om ni andra oxa har uppleft att ärlighet kan styra människor i motsatt riktning än den man vill ibland. Om du berättar vad du känner och känslorna inte är delade finns risk för en liten jobbig period. Tro mig, been there and done that...

Men varje dag ställs vi inför nya ansvar och nya beslut. När vet vi att vi fattat det rätta beslutet? Finns det egentligen någon logik i våra tänkanden, jag menar vi verkar alltid vilja ha kvar kakan och ändå äta den. Är det fysiskt möjligt? Eller lever vi i en omöjlig tid där tankarna är att vi aldrig ska vara 100 % nöjda med något?

Jag svarade en kompis från tyskland typ så här idag:

"I´ve stoped regreting things in life.  Why, Because there is no meaning. We can't make anything undone anyway, so why not accept it for what it is? Our decicions can be good or bad, but we are the makers for our own choices. Of course we can't be happy with every choice but we can decide if we wanna accept reality for what it is or if we don't..."

Så hennes fråga var om jag hade fattat rätt beslut. Men hur ska jag kunna veta det? Det finns nog tusentals andra saker jag hade kunnat göra, men beslutet var fattat och jag gillar hur det har utformat sig. Vi kanske inte kan vara supernöjda med allt i våra liv, men vi har möjligheten att acceptera allt för vad det är.

Livet är annars i det stora hela bra! Ska röra på min underbara kropp nu, jo den e faktiskt underbar precis som jag!=)

Ska strax röra mig in till Madrid. Ikväll har jag leggings (långa), ny rutig kjol och en vit T-shirt + att ja ska ha högklackat. I´ll look smoking!=) Haha, Ego tripar är alltid bra!

Ta hand om er och kommentera gärna om ni håller med eller inte. Vore kul att ha någon att diskutera lite med.=)

Pussar och Peace!

Ett par frågor jag funderat på under dagen,

- Händer det att du tvivlar på dig själv? 
- Känner att du aldrig kommer nå dina drömmar?
- Som om allt redan, innan det ens påbörjats, är dömt för att misslyckas?

Detta kommer vara ett positivt inlägg även om inledningen kanske inte är av samma sort.

Det är självklart att det kommer komma olika stunder i ditt liv där du tvivlar på dig själv, men det är då vi ska fokusera på de andra gånger vi tvivlat men faktiskt lyckats. Det behöver inte vara en stor bedrift som att hoppa fallskärm, eller komma över en fobi, det kan vara något lite mindre som t.ex då du äntligen sa hej till den söta pojken i glasskiosken, ringde till den där kompisen för första gången, eller klarade av att hålla ett tal inför en liten grupp i skolan.

Vi utför alla olika saker i olika skeden av våra liv och dessa gäller att värdesätta. Du får ALDRIG nervärdera dig själv, alla som läser detta (eller ni få) ni är underbara men den viktigaste personen som måste inse detta är ni själva. Vi kan aldrig övertyga andra om vi inte är övertygade själv, Tro på dig själv för du ÄR UNDERBAR och VÄRD att ÄLSKAS!    

Att vara pesimistisk då det kommer till drömmar är enkelt, men kom ihåg att vi får drömma. Hur stora eller hur små våra drömmar än är måste vi ha dem. Jag tror inte att vi alltid kan befinna oss i den vanliga världen utan att fantasin tar övertaget ibland. Det är då våra drömmar blir till mål som vi behöver stöttning, för de kan bli sanna.

En flicka som får höra att hon inte kan sjunga kan välja många olika vägar. Då vi blir sågade blir våra drömmar mer till fantasier som finns bortom ett hav av tvivel. Tvivla inte, lita på dig själv. Det är bättre att försöka och misslyckas än att undra resten av livet om du hade kunnat lyckas. Våga drömma och våga leta vägar som får dig att testa på olika ting. Visst, vi kan inte alla vara supermodeller, skådisar, artister, målare men vi kan alla drömma och försöka. Slut aldrig bubblan utan försök att finna någon annan dröm att drömma eller annat mål att jaga. Vi behöver något som håller oss levande.=)

                        

Ingenting kan vara dömt att misslyckas på förhand. Om man kikar på programmet Idol; visst många av dem kan inte sjunga och juryn total sågar dem. Men hur många har modet att försöka sig på sina drömmar på detta utsatta sätt? Istället för att håna borde vi uppskatta att de vågar drömma. Vågar visa sina passioner.

Kan tala från egen erfarenhet där. Många av mina äldsta vänner känner fortfarande inte till min passion för skrivandet, svaret är enkelt, det är något de skulle dömma mig för. De skulle aldrig erkänna det, men tyvärr är det den bittra sanningen. Men grejen är den nu, att jag har bestämt mig för att försöka nå mina drömmar och de kan de inte stoppa. Jag kanske inte lyckas, men vägrar bli gammal utan att ha försökt...

Låt aldrig någon stoppa er.

Lev efter de uttryck jag lever efter:

"Color me healty...."

                                             

Vi har rätt att leva ett liv i världens alla färger och aldrig hamna i en mörk tunnel igen. Skapa denna möjlighet åt dig själv nu också om du tror den hjälper. Ta till dig allt bra, du E BRA!

  Fallow your heart....

Peace In and Peace Out....

//The butterfly has left the computer.....<3

Jag kan leva och vara glad, jag är inte längre rädd...

                            

Jag är så fruktansvärt glad att vara jag, det finns ingen annan som är som mig. Ingen är knas och speciell på det där lilla extra sättet som mig, det är konstigt att det ska ta så lång tid för oss själva något som ens vänner insett för länge sedan. Inte bara jag är speciell och unik, lika så är du. Vi är alla underbara, värda att älska, värd att må bra men framför allt älska oss själva. Det går att vända de negativa tankarna till något positivt. Jag lovar, jag lyckas rätt ofta nu för tiden och försöker inte längre skada mig själv då jag mår dåligt via maten. Jag är stark och jag kan klara allt jag bestämmer mig för.

Det kan ingen längre ta ifrån mig! Styrka kallas det, Inre styrka!

 You don´t even know me, don´t criticise somebody you don't know....

Jag måste erkänna att jag är kär, i ingen mindre än Will Smith.. Helt seriöst de senaste två filmerna jag sett med honom har varit helt fantastiska! The persuit of happYness och den senaste 7 pound. Jag kan inget mer än rekommendera dem för alla, den senaste var också helt underbar och man rördes till tårar. Manusförfattaren har gjort ett jäkla underbart jobb, om ändå jag kunde skriva lika underbart....

Så se den, se den och se den! Jag vet att jag kommer se den igen iaf och kommer uppskatta den ännu mer då....

                                        

Sedan vill jag tacka Håkan Hellström för alla de underbara och inspirerande texter. Du har verkligen bevisat att man kan bli det man vill bli och få människor att älska en för just det.  Jag är dig evigt tacksam, du får mig att vilja testa nya vägar och prova på det jag drömmer om mest att skriva. Jag vill skriva om allt och inget. Jag vill resa överallt och ingenstans. Jag vill se alla och jag vill se ingen. Jag vill bara vara... Tack!=)




Lev alltid det liv ni vill leva, låt aldrig någon fälla träd framför era fötter. Ni är underbara och om någon inte ser det, är då denna person värd att behållas i erat liv? Ni ska inte behöva ändras mot er vilja eller gå en väg ni inte känner för. Om du har en dröm, följ den och ge aldrig upp på hoppet. Lev ditt liv precis så som du vill leva det. Fånga dagen och se morgondagen genom dina ögon. Ingen är värd attälskas lika mkt som just precis du!

Peace Out!

Another beautiful day has passed me by and I know you are waiting for me at home. To live with the feeling that sombody is waiting for you and thinking about you is the greatest thing ever...=) Thank you for giving that to me...

                                                                                              

Livet är underbart, det gäller bara att fokusera. Fokusera på det som är bra i livet. Satt igår, under alla mina timmar (var 2,30 igår) fram och tillbaka till Madrid, och tänkte hur lyckligt lottad jag är. Jag är frisk, inget besvär med kroppen (om man inte räknar med onda axlar och lite knäpp rygg) och jag har en möjlighet att förverkliga en del av mina drömmar. Det är inte alla i denna värld som kan säga detsamma.

Ett citat från min dagbok igår:

"Så sjukt stolt över mig själv, för har lyckats vända det negativa till något positivt. Borde alltid vara stolt över mig själv och borde alltid må bra för jag förtjänar det!=)
Allt i livet är vad vi gör det till och nu gör jag mitt liv underbart."

Det är viktigt hur vi formar orden om oss själva, för dessa blir inte bara andras sanningar utan framför allt våra egna. Jag kan välja att säga att jag ska träna för att jag är fet, men då har jag format det till något negativt och får även andra att fundera "Är hon fet?" (Dessutom finns alltid risk för att såra någon, med det menar jag en person som kanske kände sig nöjd med sig själv men sen säger du som är smalare att du e fet. Vad ska hon/han då tänka om sig själv? En stark perosn bryr sig kanske inte men en person som inte är lika stark kan ta illa vid sig. Tänk på det!)

Alla kan tala om för er hur underbar ni är, men det är du som bestämmer om du vill ta in detta eller ej. Försök att fundera på varför du fick komplimangen och därefter ta in den. Börja inse sanningen och tro på dig själv! Du är underbar och de vet de som finns runt dig, men när ska du öppna dina ögon och se det själv? Det är svårt jag vet men det går inte att lära sig något nytt om man aldrig försöker.

Det är klart att allt inte går på en natt, haft ett par negativa tankar idag också. Gick in på gymmet och allt kändes fel. Kände mig fet, ful och som om alla såg det också. Men jag vände det till min fördel, vet att om några veckor kommer jag ha tränat upp min kropp till mkt friskare (tänk på det mer positiva ordvalet) och sundare. Denna resa är väl värd att börja och psykisk träning kan vi aldrig få för mkt av (anser jag) .=)

Lycka till med era tankar, så lyckar jag till med mina egna.=)

 

______________________________________________________________________________________________

Hejsan!

Behövde skriva av mig av de där "insikterna".

Gymmet gick bra, tränade på steg-, rodd-, cykelmaskinen, löpbandet och även en del övningar för mina armar. =) Är mkt nöjd med min insatts och var där i 1,30 tim vilket inte är dåligt då det är första gången.
Seg i kroppen just nu men det är solklart värt det.

Ni kan klara allt, bara ni tror på er sjäva och kämpar så kan det slå in.

Min resa mot ett hälsosammare liv började detta år och jag tänker inte släppa en ynk på det. Äter fortfarande smaskigheter (märk ordvalet, smaskigheter inte onyttigheter) men inte i det hetsande jag gjorde förut.=)

Jag är stolt över mig själv, mkt stolt!=)

Var aldrig rädd för att lära er flyga, det finns en chans för oss alla att nå våra mål....

                               Jag kan flyga, Jag är inte rädd.....
 

Är det fel att hata någon som egentligen inte gör något fel?

Tyvärr är jag nog skyldig här, vet inte om jag hatar dig egentligen men din arroganta stil uppskattar ja inte. Du rår inte för det men du får mig att känna mig obetydlig och som om jag aldrig varit viktig för dig. Kanske har jag aldrig den men om vi suddar ut det lilla vi delade, vad har jag då kvar?
Your pissing me off dude, honestly!

Sak samma, ville bara få ut det där, nu e det bättre igen.
En promenad och dusch senare från det andra inlägget det vill säga. Så stel i kroppen, skulle behöva en massage.. vem ställer upp?=P 

Känns ibland som om jag förstorar upp allting och gör det mkt mer komplicerat än vad det behöver vara. Menar vem övertänker lika mkt som jag? E som om allt måste velas och grubblas på. Ta igår som exempel, visst var lite uttråkad på sina ställen men ändå, skrev 11 dagboksidor. Vem skriver så mkt om man inte övertänker en massa? Mkt handlade om negativism men en del om bra saker oxå.

                                                                                

Ska tänka mer positivt och ge er en liten grej att fundera på. Det stod i min bok som jag nyss läste ut och rekommenderar varmt (Är det någon där?).

Buddhistisk pryl kallar en person det i boken:

"En gås som är fångad i en flaska, hur får man ut den?

Ni kanske tänker;
-Krossar flaskan?
-Röker ut honom?

Detta är ingen gåta. Det finns inget enkelt svar.

"I thought you said summer was gonna take the pain away?" (Hellosaferide).

Så gårdagen blev rätt lyckad, träffade Fransmannen och Irländaren och 2 jätte trevliga spanjorskor. De 2 var lite äldre än mig, men who cares? En av den har haft ett sånt liv jag bara vågar drömma om. Jobbat på "crouses" eller hur de där stora båtarna heter, där man kan må gott och bara njuta av livet. =) Hon ville ge mig lite adresser och förslag på olika jobbmöjligheter så det kändes sjukt kul att prata med henne.

Kom hem vid halv 2, lite svårt att somna eftersom det var kyligt igår och dimmigt. E detta Spanien eller England kan man fråga sig? Menar, skit väder och dimma.. hm... I did not sign up for this!

E så mkt tankar i min lilla hjärna nu, om livet, framtiden, vänner, pojkar och allt sånt. Tyvärr har jag hamnat i en lite ond cirkel, ena dagen ser jag sol och nästa är den borta. Ska det verkligen vara så?

Och idag mår jag skit eftersom jag va uppe för länge, spenderade timmar i ett rum fyllt med rök och sedan frusit en hel del. Fuck, I need a blanky....a emotionall banky to help me feel better..

"Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än i dig, förlåt. Men det sitter mer i skallen. Jag velar, grubblar, tänker mer än längtar, trånar och går åt. Är jag hjärtlös och förfallen?" (Lars Winnerbäck).

Kanske är det så jag känner, ett sånt desperat sug över att vara älskad och älska någon att det kanske snart inte spelar någon roll vem du är? Så ska jag egentligen inte säga för jag gillar verkligen en person och han är verklig, men rädslan finns att han inte orkar vänta tills jag är hemma. Om du någonsin läser detta så ska du veta att jag verkligen tycker om dig. Längtar tills vi får ses och den kram jag lovat dig ska du oxå få. Fan, I wish you where here or me there... We would breath perfection or atleast I think you could make me happy and I think I could make you happy as well.... Take my hand and walk with me till the light.=)

- Weird?
- haha, Jag? sen när då?
- Sen alltid kanske!   

"Gå upp, Gå upp, min vackra vänn du vet att det är brottom. Gör dig färdig gör dig klar dom väntar nu..." (Raymond & Maria)

Gå upp, gå upp, min vackra vänn, livet väntar faktiskt. Idag börjar en ny dag och jag ska hålla din hand och promenera ut från mörkret leende igen.

Lev livet. Love the time. And peace Out!



Never be ashamed about you happiness. You are beautiful and no need to feel bad about it...

Right now, I feel like shoting myself. Why you ask me? Why even I ask me!

Seriöst, denna dag har i det stora hela vare okej. Men det är som om något saknas, något jag vet djupt inom mig att jag behöver. Det är som om jag hela tiden bygger upp en fantasi värld, med något som inte existerar och då det inte lever upp till mina krav känns det som om livet är svart igen. Fan, jag som nyss var lycklig! Är det verkligen såhär ett liv ska kännas? När vänder karusellen? Eller vänder den ens? Kommer jag bli en ensam, patetisk människa som bara skriver om brustna hjärtan? Typ av den kategorin mitt eget tillhör... fan, fan, fan, när blir det bättre?

Känner mig som den mest ensamma människa i världen, som om det egentligen inte finns någon därute som verkligen känner mig eller som verkligen bryr sig? Letar inte sympati svar som "Jo men gumman klart vi bryr oss, eller vi älskar dig" Nej jag frågar detta rakt ut för att jag i detta ögonblick känner det såhär vill INTE HA SVAR!.  

Jag känner för att gråta men inte ens det kan jag göra. Allt jag känner e patetiska små droppar som inte ens är starka nog att lämna min kind. Bäckmörker, inge ljus bakom horisonten, när kommer solen tillbaka? Är det sant som man säger att efter regn kommer solsken eller e detta oxå en annan lögn jag ska tvingas lyssna på? När slutar allt vara lögner och när börjar de vackra orden vara sanning?

E som besviken på mig själv men förstår inte varför egentligen. Håller mig till mkt av det jag lovade mig själv, är det det som är fel? Eller har det något med det faktum att "i´ll been shot down a little too much lately"? Menar svårt att ta kritik, fast visar det aldrig riktigt. Det bara ligger som och gnager på min fasad tills det inte finns något skydd mot det längre.

Började med ytterligare en novell, även den är mörk. Hur fan ska jag lyckas om allt jag tänker är mörker? Är det historien om mitt liv? Eller blir det bättre?

Blir det bättre eller är även detta ett osant påstående?

No bullshit cause I have no energy to take it in anyways...

// No love, no peace, just a sad little face without tears....

Så när började jag erkänna mina svaga sidor eller att min självsäkerhet bara är ett spel? Sen jag skaffade en blogg! Well, för att vara helt ärlig, jag spelar aldrig detta spel i Sverige för att där behöver jag det inte. Jag har vänner, familj och släkt som älskar mig för den jag är. Där behöver jag aldrig spela självsäkrare än vad jag är, men är klart att man ibland hamnar i situationer man inte riktigt klarar av och då tror jag de flesta tar till en roll för att göra det lättare. 

Nog om det! Vem är du som skrev ett inlägg häromdagen? Jag är nyfiken vem det är jag ska uppsöka för en kram. =) Ne men seriöst så är jag nyfiken och vill gärna veta.=)

Hm, ¿que mas? Yo creo nada mas pero me gusta escribir mucho. =)

Nog om allt just nu, älskar er!

Pussar och peace out!

Lurad, bedragen och sårad...

Fattar inte att jag fortfarande faller för dina lögner, dina fula vidriga osanningar. Du säger att du fortfarande bryr dig, men ärligt, var det någonsin sanning de du sa till mig? Tror aldrig jag kommer att glömma dig, borde radera dina mail, ditt nr och försöka att aldrig mer tänka på de ord du sa. Men jag minns fortfarande så väl den första gången du sa att jag var vacker, eller då du sa att du tyckte om mig. Tänka sig att de snart gått 2 år, jag är inte längre förälskad i dig men då jag råkar tänka på dig gör det ont. Det är som om du är en kompis som aldrig håller vad han lovar, löften som alltid lyckas brytas och en döende svan. Jag vet inte om jag orkar mer. Var fan är det mail du lovade mig? Eller de samtalen som aldrig kom? De brevet jag bad att få svar på? Va fan är ditt problem? Och vad är jag för dig? En förlorad vänn eller någon du tycker om att spela med? Jag orkar inte mer....

Väll sak samma, har en annan i mitt liv jag kan plåga. Vet inte om du egentligen tycker om mig, kanske känner du ett tvånt att skriva till mig då du vet hur instabil jag är? Jag vet inte, hoppas dock att det finns något lite djupare mellan oss. Det suger att jag befinner mig massor av mil ifrån dig då du är allt jag kan tänka på. Kanske borde jag ge upp de tankar och fantasier, för orkar jag ännu ett misslyckande?

Sak samma, mår iaf bättre med den jag är. Konstigt igentligen att det gick fort att börja tänka i mer positiva banor. Visst, undviker fortfarande speglar och vissa kläder vill jag inte ha men jag har gjort framsteg. Undviker att hetsäta och min kropp har börjat kännas lite bättre.=) Mitt huvud börjar nästan gilla min kropp igen, skumt? Nej, egentligen inte. Min kropp är bra som den är, jag kanske inte är trådsmal men det vet jag heller inte om jag vill vara. Jag trivs med min kropp, men ska ändå försöka krympa den lite. Med träningen skaffa snyggare muskler och en kropp jag inte behöver gömma för speglar. Jag vill känna att det är roligt att stå vid en spegel och bara känna att jag duger. För det gör jag verkligen.  Har nog bara träffat fel människor i det förflutna, men ifall de inte gillar mig så är det deras förlust.

Jag tror på mig själv. Jag är underbar och unik och jäkligt hungrig just nu!=P Lunch tack!=)

Love ya and Peace out!

So another day passed me by, heavens gotta wait!

Serriöst, efter gårdagens snöstorm har dagens snösmältning gjort att vi stannat inne hela dagen. Madrid borna gör som Californierna, åker hem om det blir snö och slask. Var iofs inte så farligt, för igår fick jag vara ute och leka i snön med familjen.=) Fixade även med spanska klassen, börjar på måndag.=) Känns bra faktiskt, mkt bättre än det andra. Får böckerna på det pris jag betalar (245 Euro) är ca 750kr billigare än det andra. Börjar även en halvtimme senare vilket är bra för är längre avstånd. Men känns bra!=)

Tänker fixa med gymmkortet i februari, därför att edt gått så mkt tid redan och att börja nu vore som att slösa en del pengar. Dessutom så fort normala dagarna kommer ska jag gå lite mer. Börjat använda stegräknare igen.=)

Imorgon kommer jag nog ha chansen att sitta lite mer vid datorn och skriva för idag är det knappt om tid. Ska snart sätta mig i soffan och fortsätta skriva och läsa.

Synd vi inte hann att prata idag heller men ni vet att jag älskar er!

Will try to read some bloggs tomorrow and make a few comments I promise. Sorry for that!

Love You guys!

"Att vara eller att inte vara" det är ett uttryck de flesta människor jag mött har känt till. Men vad betyder egentligen uttrycket för var och en?
 
Jag väljer att tolka det att jag har ett val, eller egentligen två;
De första är att jag kan vara mig själv med allt vad det innebär, rolig, galen, annorlunda, skum och älskvärd.
 Det andra att man kan välja den man vill vara för att passa in i varje situation. Vi är som omringad av människor som dömmer oss och ibland drömmer nog vi alla om att passa in. Vi är som omringad av vägar och val. Ibland väljer vi att spela en annan roll eller dämpa den vi är en anning för att passa in. Men vi måste hela tiden ha i åtanke att aldrig glömma bort den vi egentligen är. Om vi glömmer oss själva finns risk för negativa känslor och en känsla av att inte duga inför oss själva. Att må psykiskt dåligt pga att vi glömt bort oss själva är aldrig bra. Eller att ha spelat en roll tills det inte finns mer repliker.

Om vi hamnar i dessa självförstörande banor måste vi ge oss själva tid att reflektera och hitta tillbaka till oss själva. Vi måste som bestämma vem vi är och hur vi vill att andra och ännu viktigare vi själva uppfattar oss. Då vi insett vilken väg vi måste välja för vår egen lycka kan känslan av helhet uppstå.

Vi kan inte alla vara perfekta, våra skavanker gör oss till den vi är. Varför må dåligt för att vi har någonting som gör oss speciell? Vi borde vara stolta över att inte se ut som alla andra.  Ingen är felfri, tror vi det är vi antingen dumma eller oxå faller vi för de lögner vi möts varje dag. Hur många har inte hört någon säga "Han/hon är perfekt"? Ärligt, fucking talat, är det någon som faller för dessa lögner?

Skavankerna gör dig till dig och mig till mig.

Att vara eller att inte vara i vår värld kanske är enkelt? Men att acceptera eller att inte acceptera är en helt annan historia.  Lär du dig att acceptera dig själv kommer du uppleva en helhet. Tro mig, mkt låter som flummigt innan du själv upplever det, och jag talar från egen erfarenhet. 

Jag har lidigt av min känsla av att inte räcka till, att få höra att man inte duger från andra är något som jag inte vill uppleva igen. Det har tagit mig år att komma dit jag står idag och ärligt talat har jag fortfarande återfall. Hade nyss ett stort, flera månader fick jag känna mig otillräcklig utan anledning. Jag valde att trösta mig med maten, men då det inte hjälpte började jag må ännu sämre för min midja växte i takt med mina problem. Stod innan jul med tankar som skulle kunna få mina föräldrar att gråta, men kom hem och fick börja på ny kula i ett nytt år. Vissa sörjde 2008´s slut, jag firade.

Att vara eller att inte vara?
Jag väljer att vara, acceptera mina skavanker och älska mig för jag är verkligen underbar.

Det gäller bara att vara uppmärksam med det man gillar hos sig själv, jag gillar min humor. Kan ärligt säga att jag är rolig. Fokusera på det bra och lyckan kommer vända.

Bea citat: Fejk it till you make it!

Jag vet att det kan funka!=)

Lycka till med allt mina fjärilar, var inte rädda för att flyga!

                   

Idag blir det endast ett inlägg på bloggen för orkar inte göra båda. Varit en intensiv dag så Give me a break va?=) haha..

Saknar dig Frida, men oroa dig inte. Jag mår bra men bloggandet kommer tyvärr minska lite eftersom det kommer hända mkt i mitt liv nu! Ska börja Gym, spanska klass, studera mkt själv och mkt tänkande på vad jag vill göra nästa år. Ett nödvändigt ont! ¿Yo creo?

Livet är iaf underbart, matproblemet har jag lyckas klara galant änsålänge. Inge hets och inge missbruk av det. Bra va? Så till er andra, Om jag kan klara ett par dagar utan dåliga tankar klarar ni det oxå. Ett tips är att vara mkt sysselsatt, då hinner man inte tänka på det. You can do it!

Idag va ja på stan med Eve, hem och packade väskan för pojkens Hockey. Var med mamman och handlade en engelska bok och sedan tog vi en kaffe och pratade. Mysigt faktiskt. Jag trivs så bra med henne, vi är som två kompisar.=)

What more to write?
Livet är som sagt bra, haft 2 nätter av skumma drömmar där gårdagen mixas med nuet. Be mig inte förklara för det vågar jag inte. Låt oss bara säga att en av drömmarna tål att tänkas på. Kanske var den bra, kanske dålig? Var en avslut på en sak jag inte är säker på att jag vill ska vara slut. Fast som de säger "Vi kan inte äta tårtan och ha den kvar" fast vore ganska skönt om man kunde.=)

Nu ska jag avsluta för ikväll, måste fortsätta läsa min bok. Den e mkt mkt bra!

Puss!

Blir alltid lika glad då jag sett att det finns några hemma som följer mina små och förhoppningsvis lite roliga inlägg.=)

De senaste dagarna har varit fylld av roligheter och därför varit lite svårt att hitta tid för att skriva här. Igår vad jag med barnen + mamman för att fira "De Los Tres Reyes Magos". De kallas i Sverige de 3 visemännen men i Spanien kallas de kungar. Vi hade först en rätt lugn och skön dag med lekar, spel och lite syskonbråk. Hm... makes me feel like home?=) hehe.. JO hade själv en del syskonbråk med bror under de få dagar jag var hemma. Vi väljer dock att kalla det syskonkärlek.=)

Åkte sedan vid 6-tiden in mot barnens morföräldrars hus. Vi följde efter den lilla vagnen med de 3 kungarna, och tutade med bilen. Var som en söt liten tradition, stannade sedan vid kyrkan i samma by där barnen fick varsin present av den kung de gillar bäst. =) Tydligen så det går till i Spanien.

Åkte sedan för att äta tapas hos hennes föräldrar och avslutade med tarta de los reyes. Vilket är en speciell tårta gjord för denna dag. Dock mkt mkt rik! Jisses, mycket grädde och mycket bröd och sedan för att göra det ännu mer mastigt äter man det med mycket cholklad. Kunde inte äta upp allt, men det var så mycket!

Kom hem med Gemma vid 22-tiden, vi såg filmen What happends in Vegas.. Minns då vi såg den i sommras Babben, ådu som anklagar mig för att inte ha något minne.=P

Idag var jag en sväng med Evelina på Puerta del Sol, alla affärer var faktiskt stängda men vi tog oss en lunch på Pan & Company och sedan såg vi en film. Med Colin Flirt, kanske inte den bästa jag sett men helt okej. =)Vi skiljdes åt, jag hem duschade, åt och ska strax ut igen. Ikväll blir det O´Neils, faktiskt så saknade jag den Puben lite då jag var hemma. Är som en skön stämning där.=)

Imorgon kommer barnen hem igen runt 10 på morgonen så blir en lugn kväll.=)

Kul att skriva några rader igen!

Saknar er alla och pussar på er!

!Hasta luego!

En underbar morgon och idag är en underbar 2 januari. Tiderna förändras och hela tiden måste man vara berädd på att även själv ta steget in mot den alltför skrämande verkligheten. Att vara hemma har varit som att fly för ett ögonblick mot den mer skrämmande verklighet. Det är nu kampen som jag ska börja inleds! Morgondagen ligger i kistan som ska grävas ner och i nuet är jag närvarande. Ser resan tillbaka till Madrid som något bra, jag har haft det mysigt i Sverige men min själ e just nu i Madrid. Låter skumt, men då jag gör något gör jag det helhjärtat. I juni kommer min själ åter vara Svensk och då kommer jag kunna berätta om Madrid som ett av de bästa åren av mitt liv.

Vaknade idag upp vid 8:00, eller lögn, jag ställde klockan då. Min morgon låt är ingen annan än en gammal klassiker från Raymond och Maria. Att byta den är som att byta en del av de förflutna jag inte är redo för just nu. Det är konstigt att vissa saker betyder så mycket för en själv men är helt oviktiga för andra. Då jag hör låten "I kissed a girl" upplever jag studenten på nytt och det är därför jag älskar den låten. Kommer ni ihåg det brudarna? Vi lyssnade på den hos Iza och dansade. =) Det var innan världen gjorde sig påmind och släppte en bomb ner på mitt lilla naiva huvud. Kanske var dessa månader det bästa som hände mig för de har fått mig att uppskatta allt så mycket mer.=)

Som sagt, dagens 45-50 min promis runt Dysjön i den -15 gradiga snön kändes upplyftande. Lyssnade på en skiva ja alltid har då ja e i Spanien så var härlig kontrast eftersom ja frös sist ja hörde den i Spanien oxå=) Å då var det ändå + gradigt!=) Hehe...

Jag ska gå och spendera den sista dagen med de nära och kära! Väskan är packad och planet reser 15:10 men tåget åker från Sundsvall redan 8:00 så blir SJUKLIGT tidigt imorron!

Pussar!

                               Min uppväxt ort...