Angla vingar!
"Här står jag,
mina vita änglavingar är nedfällda,
jag är ensam,
min väg öppen, äventyr möjliga.
Jag är likt en nyutslagen ros,
ett oskrivet blad,
sträcker mig mot solen,
vinden viner,
tryggheten och jag i symbios,
Jag är stark,
är frisk,
Framförallt är jag fri.
Med friheten i knoppen,
kärlek i kroppen
och frihet i blicken,
ska jag leva livet...
Jag ska ta vara på dagen,
leva varje minut
och fånga upp varje sekund.
Jag följer vinden,
låter havet vagga mig trygg,
Tiden leda mig rätt...
Det är nu jag vaknar,
drar på mig sandalerna
och börjar leva.
Du kan inte hindra mig,
jag lever endast för mig nu..."
I will step down from my place in heaven to save you.....
Jag skrev denna text för några månader sedan, har inte kommit fram till om jag gillar den eller ej. Det är något med den som får mig att inse att jag iaf är mogen för morgondagen.
Det flesta texter jag skrivit har varit mörka men denna text ger mig någon form av hopp och kanske kan den hjälpa någon som behöver uppmuntran. Jag vet att jag skriver mycket, men ni måste tänka på att detta är min terapi. Jag kräver inte att ni läser något eller ens tycker om det, jag skriver för att det ger mig en stor livslåga och ork att ta vara på dagen.
Vi må stå ensam för stunden men det finns hopp för morgondagen...
"Jag var en vackert skriven text,
stod ovanpå en trasig bänk,
alla läste mig men ingen förstod,
jag var engång vacker,
helt unik för dem som ristade in mig.
Det var här de först möttes,
här deras första kyss speglades i vattnet,
och det var här de tog farväl.
De vackra ord som engång varit varma
blev blev blott ett minne.
Åren gick, jag hoppades,
tillslut övergav jag det,
visste att deras segel var hivat,
att deras båt förlänge sedan seglat förbi
deras händer flätade med någon annans.
Jag blev en döende visa,
lästes allt mer sällan,
tynade sakta bort.
Då jag försvann levde dock mitt minne,
ty i hjärtat på två älskade finns texten kvar,
Du blev mitt livs underbaraste misstag..."
