Drommar...
Ett par frågor jag funderat på under dagen,
- Händer det att du tvivlar på dig själv?
- Känner att du aldrig kommer nå dina drömmar?
- Som om allt redan, innan det ens påbörjats, är dömt för att misslyckas?
Detta kommer vara ett positivt inlägg även om inledningen kanske inte är av samma sort.
Det är självklart att det kommer komma olika stunder i ditt liv där du tvivlar på dig själv, men det är då vi ska fokusera på de andra gånger vi tvivlat men faktiskt lyckats. Det behöver inte vara en stor bedrift som att hoppa fallskärm, eller komma över en fobi, det kan vara något lite mindre som t.ex då du äntligen sa hej till den söta pojken i glasskiosken, ringde till den där kompisen för första gången, eller klarade av att hålla ett tal inför en liten grupp i skolan.
Vi utför alla olika saker i olika skeden av våra liv och dessa gäller att värdesätta. Du får ALDRIG nervärdera dig själv, alla som läser detta (eller ni få) ni är underbara men den viktigaste personen som måste inse detta är ni själva. Vi kan aldrig övertyga andra om vi inte är övertygade själv, Tro på dig själv för du ÄR UNDERBAR och VÄRD att ÄLSKAS!
Att vara pesimistisk då det kommer till drömmar är enkelt, men kom ihåg att vi får drömma. Hur stora eller hur små våra drömmar än är måste vi ha dem. Jag tror inte att vi alltid kan befinna oss i den vanliga världen utan att fantasin tar övertaget ibland. Det är då våra drömmar blir till mål som vi behöver stöttning, för de kan bli sanna.
En flicka som får höra att hon inte kan sjunga kan välja många olika vägar. Då vi blir sågade blir våra drömmar mer till fantasier som finns bortom ett hav av tvivel. Tvivla inte, lita på dig själv. Det är bättre att försöka och misslyckas än att undra resten av livet om du hade kunnat lyckas. Våga drömma och våga leta vägar som får dig att testa på olika ting. Visst, vi kan inte alla vara supermodeller, skådisar, artister, målare men vi kan alla drömma och försöka. Slut aldrig bubblan utan försök att finna någon annan dröm att drömma eller annat mål att jaga. Vi behöver något som håller oss levande.=)
Ingenting kan vara dömt att misslyckas på förhand. Om man kikar på programmet Idol; visst många av dem kan inte sjunga och juryn total sågar dem. Men hur många har modet att försöka sig på sina drömmar på detta utsatta sätt? Istället för att håna borde vi uppskatta att de vågar drömma. Vågar visa sina passioner.
Kan tala från egen erfarenhet där. Många av mina äldsta vänner känner fortfarande inte till min passion för skrivandet, svaret är enkelt, det är något de skulle dömma mig för. De skulle aldrig erkänna det, men tyvärr är det den bittra sanningen. Men grejen är den nu, att jag har bestämt mig för att försöka nå mina drömmar och de kan de inte stoppa. Jag kanske inte lyckas, men vägrar bli gammal utan att ha försökt...
Låt aldrig någon stoppa er.
Lev efter de uttryck jag lever efter:
"Color me healty...."
Vi har rätt att leva ett liv i världens alla färger och aldrig hamna i en mörk tunnel igen. Skapa denna möjlighet åt dig själv nu också om du tror den hjälper. Ta till dig allt bra, du E BRA!
Fallow your heart....
Peace In and Peace Out....
//The butterfly has left the computer.....<3
