Lurad, bedragen & sarad. Men hoppet lever!

Lurad, bedragen och sårad...


Fattar inte att jag fortfarande faller för dina lögner, dina fula vidriga osanningar. Du säger att du fortfarande bryr dig, men ärligt, var det någonsin sanning de du sa till mig? Tror aldrig jag kommer att glömma dig, borde radera dina mail, ditt nr och försöka att aldrig mer tänka på de ord du sa. Men jag minns fortfarande så väl den första gången du sa att jag var vacker, eller då du sa att du tyckte om mig. Tänka sig att de snart gått 2 år, jag är inte längre förälskad i dig men då jag råkar tänka på dig gör det ont. Det är som om du är en kompis som aldrig håller vad han lovar, löften som alltid lyckas brytas och en döende svan. Jag vet inte om jag orkar mer. Var fan är det mail du lovade mig? Eller de samtalen som aldrig kom? De brevet jag bad att få svar på? Va fan är ditt problem? Och vad är jag för dig? En förlorad vänn eller någon du tycker om att spela med? Jag orkar inte mer....



Väll sak samma, har en annan i mitt liv jag kan plåga. Vet inte om du egentligen tycker om mig, kanske känner du ett tvånt att skriva till mig då du vet hur instabil jag är? Jag vet inte, hoppas dock att det finns något lite djupare mellan oss. Det suger att jag befinner mig massor av mil ifrån dig då du är allt jag kan tänka på. Kanske borde jag ge upp de tankar och fantasier, för orkar jag ännu ett misslyckande?


Sak samma, mår iaf bättre med den jag är. Konstigt igentligen att det gick fort att börja tänka i mer positiva banor. Visst, undviker fortfarande speglar och vissa kläder vill jag inte ha men jag har gjort framsteg. Undviker att hetsäta och min kropp har börjat kännas lite bättre.=) Mitt huvud börjar nästan gilla min kropp igen, skumt? Nej, egentligen inte. Min kropp är bra som den är, jag kanske inte är trådsmal men det vet jag heller inte om jag vill vara. Jag trivs med min kropp, men ska ändå försöka krympa den lite. Med träningen skaffa snyggare muskler och en kropp jag inte behöver gömma för speglar. Jag vill känna att det är roligt att stå vid en spegel och bara känna att jag duger. För det gör jag verkligen.  Har nog bara träffat fel människor i det förflutna, men ifall de inte gillar mig så är det deras förlust.


Jag tror på mig själv. Jag är underbar och unik och jäkligt hungrig just nu!=P Lunch tack!=)


Love ya and Peace out!


Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag tror på dig med! :D

Kom hem så man får hålla om dig snart ! <3

2009-01-11 @ 17:40:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0